Det är problem att vara värmlänning. Rent språkligt, alltså.
Har gått en skrivarkurs under våren, sammanlagt tre helger i Stockholm. Under den här tiden har vi skrivit varsin deckarnovell som vi sedan suttit i grupp och kritiserat. Jobbigt, jobbigt men nyttigt, nyttigt! Och superduperroligt!
Men det är här problemen för mig som värmlänning kommer in i bilden. Jag vet inte om vissa ord är dialekt eller inte! Till exempel, hur ska någon kunna kräva att en värmlänning använder var och vart på rätt ställe?
Och är det inte fullkomligt normalt att man skubbar (exempelvis) rent golvet? Tydligen inte. Igår lärde jag mig att det betyder springer.
Och sist men inte minst - hur i herrans namn översätter man jämt till rikssvenska?? :-)
/värmländskan Karina
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Känner igen mä helt o fullt i dett dilemmma, även om dä itte rör sä om nôe större skriverier. Dä räcker sô gôtt mä å blågge. Har fått rätte mä möa gånger när dä slonke in nö dialektord. Har sjal svårt mä e översättning, orde "skräppe". Höll hart i Din dialekt. Kram Annika.
Ps. Jä sägger nog ALLTID när jä prater svenska.
Gud så kul att gå en skrivarkurs! En dröm för mig... Håller helt med om att det kan vara svårt att skilja på värmländska & svenska(...)ibland. Men det kan väl knappast bara vara vi värmlänningar som har dessa problem?
Skicka en kommentar