Jag vet inte varför, men jag har en tendens att bli kär i möbler. Inte klokt. Men så är det. För kanske femton år sedan blev jag dödligt förälskad i den här öronlappsfåtöljen. Hittade den på en auktion, smutsig, nedstutten och totalt övergiven i ett hörn. Den fullkomligt skrek åt mig att "ta med mig hem". Och jag kunde ju inte göra annat än lyda.
Då var den i förskräckligt dåligt skick så jag målade om alla trädetaljer och klädde om den fast jag egentligen inte hade en aning om hur jag skulle göra. (det syns rätt väl på sina håll kan jag säga).
Då var den i förskräckligt dåligt skick så jag målade om alla trädetaljer och klädde om den fast jag egentligen inte hade en aning om hur jag skulle göra. (det syns rätt väl på sina håll kan jag säga).
Men livet förändras. Man flyttar och skaffar nya möbler. Och vissa har inte längre någon given plats i hemmet. Precis så var det med den här öronlappsfåtöljen. Den var värdelös att sitta i och min sambo har fått mig att inse att jag inte kan behålla en fåtölj bara för att den är fin att se på. Jag har stretat emot i det längsta men så igår sålde jag den.
Det gör lite ont i hjärtat. Men de som köpte den lovade att ta väl hand om den.
Det gör lite ont i hjärtat. Men de som köpte den lovade att ta väl hand om den.
Får väl hoppas att de gör det.
ha en skön helg.
/Karina
2 kommentarer:
Inte alls konstigt att bli förälskad i möbler och särskilt gamla möbler som är laddade med så mycket användning!
Tack för besök hos mig, välkommen åter!
Fattar precis vad du menar med att bli kär i möbler! så är jag också - blir kär i den ena möbeln efter den andra. Kompisen Marita hävdar bestämt att jag är kär i halvmånebord...jaaa... så är det nog :-)
Kul att få se hur du gjorde med dörrarna. Ser så enkelt ut när någon som kan gör det. Tror säkert att det får några att våga sig på själva nu!
Ha det så bra!
/Sussie
Skicka en kommentar