Jag älskar verkligen att skriva. Det har jag gjort ända sedan jag var liten då jag skrev massor av små noveller och egentligen var det nog redan då som jag fick mina författardrömmar.Förra året kom mamma med en papperskasse med en massa papper och skolböcker som var mina och som hon hittat i någon garderob. Jag gick igenom kassen med måttligt intresse, ända tills jag hittadde den här lilla boken. Den heter "Lisa och hästen Cecar" och jag skulle tro att jag knåpade ihop den när jag var runt sex år. Och inte nog med det - jag har verkligen lagt ner mig och gjort pärmar av kartong och klistrat ihop alltsammans med tyg i ryggen. Förmodligen hade jag böckerna om Vitnos som förebild.
Nu står den på hedersplats i bokhyllan och jag är så stolt över den!
Jag skrev långt upp i tonåren men sen la jag det åt sidan ett antal år. Så började jag jobba på lokaltidningen här hemma för några år sedan och skrivandet tog fart igen. Fast då bara i formen av artiklar i tidningen.
Så fick jag uppdraget att skriva ett första aprilskämt till tidningen för ett par år sedan. Jag skrev och skrev och tyckte det var så sanslöst kul att få skriva fritt, att själv få hitta på hela historien, och det gjorde att jag tog upp skrivandet igen.
Sedan dess har jag skrivit, skrivit och skrivit och har just påbörjat en längre historia som heter "Djurhemmet Gläntan". Vad den handlar om?
Det berättar jag mer om i nästa inlägg :-)
/Karina
2 kommentarer:
Hej! vilken kul lampa... skärmarna blev kanon... jag tror inte det är farligt att tända om du kör med 15 wattt lampor... har sett lampor från 50-talet med just såna band lindade på skärmen... prova o känn efter hur varmt det blir.... man använde ju såna band till mycket... mamma har en burk lindad med såna.... jättehäftig... man har liksom vridit o snurrat.... vad kul att de sparat din lilla fina bok.... var rädd om den... o visst vill vi veta mera om vad du skriver.... jaaaaaa kram Annika
snart, snart, snart kommer det väl nåt alster som vi får läsa?!
Skicka en kommentar