Den av mina möbler som jag tycker allra mest om och som jag skulle ha väldigt svårt att skiljas från är mitt stora skåp. Jag hittade det på en auktion för cirka arton år sedan. Då var det björkfanerat med svartmålade lister, det var så maskätet att någon hade sågat bort nedersta lådan med följden att klaffen var i knähöjd. Det såg helt enkelt bedrövligt ut.
Men det var ändå något med modellen som gjorde att jag föll för det.
Jag köpte det och tog det med hem till pappa som är väldigt duktig på trä. Han hjälpte mig att renovera det, att tillverka nya sidor på nederdelen på skåpet och tillsammans gjorde han och jag en ny låda.
Sedan målade jag det. På den tiden målade jag massor med möbler, tyckte det var så otroligt roligt. Ibland gav jag bort dem, ibland skickade jag iväg dem på auktion. Men det här skåpet kunde jag bara inte göra mig av med när det var färdigt.
Men det var ändå något med modellen som gjorde att jag föll för det.
Jag köpte det och tog det med hem till pappa som är väldigt duktig på trä. Han hjälpte mig att renovera det, att tillverka nya sidor på nederdelen på skåpet och tillsammans gjorde han och jag en ny låda.
Sedan målade jag det. På den tiden målade jag massor med möbler, tyckte det var så otroligt roligt. Ibland gav jag bort dem, ibland skickade jag iväg dem på auktion. Men det här skåpet kunde jag bara inte göra mig av med när det var färdigt.
Så idag står det i vårt vardagsrum! Sambon vill att vi ska göra oss av med det eftersom det tar sån plats i vårt lilla vardagsrum. Men jag vägrar!
Hur som helst, så här ser det ut!
/Karina
2 kommentarer:
Hallå där. Vilket helt otroligt vackert skåp. Vilket jobb att måla det. Jag förstår att du inte vill göra dig av med det!
Kram/Lo
Man gör sig inte av med vissa saker.... för att ta ett exempel, mitt köksbord och ditt skåp. Det är bara så. Det kan väl stå i rummet bredvid trappan? Om han nu vill flytta på det.
Skicka en kommentar