Stolt

Jag är så stolt! För idag har jag gjort klart min nya rabatt. Nåja, nästan åtminstone. Jag har planterat två klematis (Miss Bateman) som jag har flyttat runt överallt i trädgården i jakten på ett lämpligt ställe till dem. Nu hoppas jag att de har hamnat rätt. Dessutom har jag planterat tagetes som jag sådde för några veckor sedan.
Nu ska det bara dit någon mer blomma och så ska jag lägga sten runt hela rabatten. SEN är den helt klar.

Lycka!

/Karina

Värmländska

Det är problem att vara värmlänning. Rent språkligt, alltså.
Har gått en skrivarkurs under våren, sammanlagt tre helger i Stockholm. Under den här tiden har vi skrivit varsin deckarnovell som vi sedan suttit i grupp och kritiserat. Jobbigt, jobbigt men nyttigt, nyttigt! Och superduperroligt!
Men det är här problemen för mig som värmlänning kommer in i bilden. Jag vet inte om vissa ord är dialekt eller inte! Till exempel, hur ska någon kunna kräva att en värmlänning använder var och vart på rätt ställe?
Och är det inte fullkomligt normalt att man skubbar (exempelvis) rent golvet? Tydligen inte. Igår lärde jag mig att det betyder springer.
Och sist men inte minst - hur i herrans namn översätter man jämt till rikssvenska?? :-)

/värmländskan Karina

Vitt, vitt, vitt

Medan jag funderar över citatet till trapphuset och fortsätter med att färdigställa där tänkte jag visa några bilder från mitt sovrum som vi gjorde iordning för ett par år sen.

Normalt sett älskar jag starka färger (se tidigare inlägg från ateljén och sovrummet).
Men när vi skulle inreda sovrummet fick det bli vitt! Inte riktigt likt mig, jag gillar vitt men jag vill gärna bryta av med lite färg. Fast när jag hittade tapeten som jag blixtsnabbt bestämde mig för fanns det inget annat att göra än att låta allt bli vitt :-)






Som vanligt målar jag på det mesta som kommer i min väg och i varje hörn av rummet målade jag en blomma på golvet. Blomman har jag tagit från tapeten.
Sovrumsmöbeln är ett arvegods efter sambons farfar.

Ha det bra!

/Karina

Härma - en komplimang

Ett talesätt säger att bli härmad är den finaste komplimangen man kan få.

Så här får du en komplimang, Granne med Selma. Jag funderar nämligen på att härma en grej du har gjort, att skriva ett citat i trapphuset!

Har precis laserat färdigt trappan. Det har tagit sin tid eftersom jag bara har kunnat lasera några trappsteg åt gången. Vi kan ju liksom inte stänga av trappan helt när vi har toan i källaren! Långa kliv har det blivit så på kuppen har jag och sambon förvandlats till rena gymnasterna! :-)

Väggarna är i princip färdigmålade och det var även fönstret. Jag säger VAR för har man en nyfiken katt som ska utforska allt förstår ni nog att han hann trampa runt där innan färgen torkade. Så nu måste jag måla igen. Grr! Men den enda jag kan bli arg på är mig själv som inte såg till att han inte kunde ta sig dit.

Och nu återstår alltså ett citat - om jag hittar något passande. Grejen är den att vi, som sagt, har toan i källaren och jag skulle vilja hitta ett citat, talesätt eller ordspråk som passar ihop med det. Typ här är vägen till världens ände eller nåt i den stilen.

Har ni möjligen något bra förslag på lager?

/Karina

Plastmatta

När jag var yngre var jag väldigt pysslig med att virka, sticka och ibland till och med brodera. Tyvärr har jag tacklat av rätt ordentligt på den fronten. Virka har väl hänt, men det var väldans länge sedan jag stickade. Och jag skulle nog aldrig komma på tanken att brodera - jag tycker verkligen att det är pytontråkigt.

Men virkningen återupptog jag faktiskt, åtminstone tillfälligt, i vintras, efter ett besök på ett återvinningsvaruhus härhemma. Där hittade jag nämligen mängder av plastband i vitt, limegrönt (min absoluta favvofärg) och blåturkos. Då kom jag på att jag skulle virka en plastmatta.

Glad i hågen satte jag mig framför teven och började virka (ett bra medel för att inte somna, kan jag tillägga).
Då gjorde jag en ny upplevelse - jag blev svett! Att bli svett av att virka - det trodde jag faktiskt aldrig att jag skulle uppleva! :-) Det var ju så förbaskat tungt att virka med platsband.
Men det ordnade sig det med när någon sa åt mig att doppa virkkroken i lite matolja.
Hur som helst, så här blev resultatet!

Ha en skön helg!

/Karina

Kreativ blogg

Hur glad kan man egentligen bli? Vaknade igår morse, tröttare än vanligt, gick till jobbet, gäspade, öppnade Internet och gick in på bloggen. Och upptäcker att jag har fått utmärkelsen "kreativ blogg" av en annan bloggare!

Tack Granne med Selma - jag blev varm ända in i själen!
Om det var roligt att blogga förut så blev det ännu roligare nu.

Ha en bra dag!

/Karina

Trappan

Det har varit likadant ända sedan jag började måla i källaren. Det ena har gett det andra. Först målade jag väggarna, och då blev dörrarna hisekligt fula. Och när det var gjort såg trapphuset sju resor värre ut. För att inte tala om trappan....
Så mellan lagren väggfärg har jag börjat varva med att måla trappan. Den får bli i samma stil som dörrarna.

Laserade ett par trappsteg igår. Här kommer ett första smakprov, före och efter!

/Karina

Köket

När vi flyttade in i huset för fyra år sedan var köket riktigt risigt och nergått som ni kan se på de här bilderna. Golv och köksskåp var fulla av råttskit, det var helt enkelt jätteäckligt. Men ändå ville vi inte riva ut det gamla köket. Jag tycker att gamla kök (nåja, det är inte äldre än från 1950-talet men ändå) är charmiga även om de inte är lika praktiska som nya!

De är en del av husets själ och så länge det håller ihop och vi bor kvar kommer förmodligen också vårt kök att finnas kvar.

Så vad gör man då? Vi bestämde oss för att renovera det som var så gott vi kunde. Vi bytte bänkskivor, kakel, spis, kyl och såna saker. Resten målades om.
Min dröm har alltid varit att ha ett rutigt golv i svart och vitt. Men när vi hade satt upp kaklet och jag hade målat luckorna insåg jag att svart och vitt inte funkade. Jag funderade en stund - och kom på att jag kanske kunde lasera golvet i samma färger som kaklet.
Sagt och gjort. Drygt en vecka senare hade jag laserat golvet. På köpet fick jag två knän som värkte dygnet runt de följande veckorna :-). Men det var värt varje minut!

När vi flyttade in var muren tapetserad. Vi lät en murare göra om den precis som han ville. Mitt enda önskemål var att den skule vara rappad och att man skulle kunna sätta värmeljus där nånstans. Och jag är jättenöjd med det han fick till!

Trevlig pingst!

/Karina

Köket

Medans jag jobbar på med mitt trapphus tänkte jag visa några andra före- och efterbilder hemifrån mig. Bilderna kommer från mitt kök och jag lägger in dem under dagen eller ikväll!

Hoppas ni får en varm och behaglig dag i solen!

/Karina

Svinstia

Jag borde verkligen skämmas. Och jag gör det också. För så här har det sett ut i trapphuset ner till källaren hemma hos oss i fyra långa år. När vi flyttade in fanns där en hatthylla och massvis med krokar. Och med tiden har det bara byggt på med bråte. Skor, mössor, vantar, arbetskläder, skor, skor och skor. Och nu ser det ut som en riktig svinstia. Eller rättare sagt gjorde, fram tills igår. Då åkte allt ut därifrån.

Nu ska det nämligen målas!

Som jag tidigare har skrivit om har jag målat väggarna och dörrarna i källaren och som en naturlig följd av det fortsätter jag med trapphuset.
Och jisses, så ljust det blev när allt bråte försvann! Fönstret har tidigare varit skymt av alla kläder och nu tror jag helt plötsligt att ljuset är på varje gång jag ska gå ner i källaren.

Jag lägger in fler bilder när det börjar bli klart!

Ha en skön dag i solen!

/Karina

ps. har kortbyxpremiär idag och frågan är; hur blek kan man egentligen bli???

Blommor

Visst känns det som om det finns hopp om liv när man kan börja plantera ut blommor? Penséerna är köpta plantor, men tagetesen, den har jag sått alldeles själv. De njuter av livet i drivbänken och växer så det knakar. Och jag blir så nöjd, så nöjd varje gång jag tittar på dem.
Frågan är bara hur länge jag får dem att överleva den här sommaren...

/Karina

Vemodigt

Jag vet inte varför, men jag har en tendens att bli kär i möbler. Inte klokt. Men så är det. För kanske femton år sedan blev jag dödligt förälskad i den här öronlappsfåtöljen. Hittade den på en auktion, smutsig, nedstutten och totalt övergiven i ett hörn. Den fullkomligt skrek åt mig att "ta med mig hem". Och jag kunde ju inte göra annat än lyda.
Då var den i förskräckligt dåligt skick så jag målade om alla trädetaljer och klädde om den fast jag egentligen inte hade en aning om hur jag skulle göra. (det syns rätt väl på sina håll kan jag säga).

Men livet förändras. Man flyttar och skaffar nya möbler. Och vissa har inte längre någon given plats i hemmet. Precis så var det med den här öronlappsfåtöljen. Den var värdelös att sitta i och min sambo har fått mig att inse att jag inte kan behålla en fåtölj bara för att den är fin att se på. Jag har stretat emot i det längsta men så igår sålde jag den.
Det gör lite ont i hjärtat. Men de som köpte den lovade att ta väl hand om den.

Får väl hoppas att de gör det.

ha en skön helg.

/Karina

Bosse - ett projekt

Den här bloggen ska ju i första hand handla om mina projekt. Men jag måste bara lägga in ett par bilder på Bosse - det är faktiskt ett projekt i sig att ta hand om honom!

För det första kräver han att man kelar med honom hur ofta och länge som helst. En ganska angenäm uppgift.

För det andra har han en förkärlek till att klättra i stegar - vi får ofta hämta honom på hustaket eller nån annanstans när han förtvivlat sitter och jamar och vill komma ner. Katter är ju liksom av någon anledning bara konstruerade för att klättra uppåt....

/Karina